Vad kan man göra?
Under de senaste 20 åren har antalet självmord minskat i mycket liten omfattning. Detta trots att det finns en allmän övertygelse om att det går att förhindra självmord. Här undersöker jag de åtgärder som påstås hjälpa och utvärderar deras respektive effekt och potential.
Möjligt att förhindra?
I den proposition som ligger till grund för Nollvisionen skriver regeringen att ”Självmord går att förebygga”. Påståendet uttrycks som fakta, inte som något normativt det vill säga önskvärt. Egentligen inte några konstigheter, det är så politiken ofta formulerar sina målsättningar. Risken är naturligtvis att man drar slutsatser om sakers tillstånd baserat på önsketänkande istället för hur det egentligen ligger till. Men denna formulering är ändå hyfsat sansad jämfört med när regeringen skruvar upp förväntningarna rejält i ett direktiv gällande händelseanalyser några år senare: ”Ett effektivt självmordsförebyggande arbete grundar sig på insikten att självmord och självmordsförsök går att förebygga.” [1] [min kursivering] Frågan är om begreppet i sammanhanget ska tolkas som att ”förståelsen” grundar sig faktiska omständigheter eller i dess andra betydelse, det vill säga att det är en form av uppenbarelse. Utifrån det snudd på religiösa förhållningssättet, med ett dogmatiskt förnekande av alternativa perspektiv, är det senare mer rimligt.
Frågan om det är möjligt att förebygga självmord har ett faktiskt svar, antingen går det eller så går det inte. Men bara för att så är fallet behöver det inte vara enkelt att besvara frågan. Det är inte helt osannolikt att åtgärder som potentiellt förebygger självmord har bieffekter, på i princip samma sätt som många mediciner. En relevantare fråga skulle därmed vara: Vilket pris är vi villiga att betala för att förebygga självmord? Min tes är att det finns åtgärder som ger goda resultat utan att priset blir för högt, men att det finns en gräns för dess effekter.
Enligt dessa resonemang kommer kostnaderna för att komma ner i låga självmordstal att bli allt högre och då ska inte kostnader enbart tolkas i kronor och ören, utan som ett kompromissande med andra eftersträvansvärda värden, exempelvis självbestämmande och tillgänglighet – och då inte bara för de som riskerar att ta sitt liv, utan för stora delar av befolkningen.
Ett effektivt sätt att förhindra den som är i farozonen att ta sitt liv är att bälta personen vid en brits med sondmatning för att förhindra självsvält. Ja, exemplet är osmakligt, överdrivet och groteskt, men det visar på att det handlar om att väga olika intressen och det är något som kommer bli mycket tydligt i detta kapitel när jag undersöker om de åtgärder som sägs förhindra självmord är effektiva eller inte. Eller för att formulera det lite mer ödmjukt, jag undersöker om det finns goda skäl att tro att de ger önskad effekt.
Jag börjar med åtgärder som formuleras i Nollvisionen och tar därefter upp ett antal andra som förs fram i olika sammanhang.
Den åtgärdsplan som tags fram 2008 i samband med att Nollvisionen innehåller som sagt var nio punkter. I egenskap av nationell samordnare sammanfattar Folkhälsomyndigheten innehåll och det pågående arbetet på sin hemsida. I många fall överensstämmer sättet att gestalta respektive punkt med den ursprungliga åtgärdsplanen, men inte alltid. Ett exempel är punkt 4. Självmordsprevention som hantering av psykologiska misstag. När vi kommer dit blir det förståeligt varför det är så, men det är bra att förstå att källorna delvis skiljer sig åt.
[1] Regeringen (2009): Kommittédirektiv Händelseanalyser – ett verktyg i det självmordsförebyggande arbetet. Dir. 2009:79. s.2
Åtgärd 2
Minskad alkoholkonsumtion i befolkningen och i högriskgrupper för självmord
Åtgärd 3
Minskad tillgänglighet till medel och metoder för självmord
Åtgärd 5
Medicinska, psykologiska och psykosociala insatser
Åtgärd 6
Spridning av kunskap om evidensbaserade metoder för att minska självmord
Åtgärd 7
Kompetenshöjning av personal och andra nyckelpersoner i vård och omhändertagande av personer med självmordsproblematik
Åtgärd 8
Händelseanalys av Lex Maria anmälningar
Åtgärd 9
Stöd till frivilligorganisationer